Traditionellt brukar företag ha en övergripande IT-policy beträffande Internet. Man har bestämt vilka webbläsare, plugins och portar som ska gälla för företaget. Och det har väl fungerat så länge Internet handlade mest om e-post och bläddra efter information på nätet.
Tiderna har förändrats nu. Allt fler mer avancerade webbapplikationer utvecklas och valet av webbläsare har blivit ett viktigare och mer affärskritiskt beslut än tidigare. Många IT-policys behöver ses över och anpassas till dagens verklighet och olika befattningars behov av att kunna interagera via nätet.
Merparten av företag har Windows XP som operativsystem. Med den följde Internet Explorer 6 och den är kanske fortfarande den allmänt rådande webbläsaren på företaget. Det är bara så att utvecklingen på Internet har sprungit ifrån IE6 för flera år sedan. Microsoft har uppdaterat med IE7 och nu IE8 men många företag är sena med att uppgradera. Ofta beroende på att webbläsare inte är IT-avdelningens huvudintresse. Eller också är det så att man utvecklat intranätet för IE6. Behåll då IE6 för intranätet, men uppgradera till en modenare och effektivare webbapplikation för Internet (IE6 svarar för ca 10-15% av webbesöken).
I en modern IT-policy bör man ta stora hänsyn till olika befattningars eller avdelningars behov av interaktion via Internet. Det gäller både valet av webbläsare och vilka plugins och portar som ska vara öppna. I flera fall är Firefox och t o m Apples Safari överlägsen Internet Explorer. I andra fall kan medarbetarna behöva ha tillgång till en rad olika mediaverktyg för till exempel QuickTime, RTSP streaming video, videokonferenser, chat, codecs och funktioner för olika online webbapplikationer man använder. Program och plugins som kanske inte normalt ingår i standarduppsättningen på företaget.
Internet är inte bara Microsoft och det är dumt att låsa fast sig vid Microsofts mer eller mindre propertiära lösningar. Internet är fullt av andra öppna industristandarder som erbjuder ökade möjligheter och effektivitet.
Att till exempel inte tillåta sin marknads- och informationsavdelning använda alla viktiga mediastandarder, som t ex QuickTime och Flash, är lika dumt som att förbjuda montörer att använda en viss storlek av skiftnyckel.